Blog Image

twiggs.mytwiggs.com

Egentligen finns det väl inga hinder?

"Om det värsta som kan hända är att man blir betraktad som fullständigt sinnessjuk så har man fantastiskt lite att förlora!"

Jag själv

Oooo! Upp som en sol…

Dagar och sånt Posted on Wed, March 23, 2016 16:19:46

Jag är krasslig. Det är inget farligt, det vet vi nog, men samtidigt… Tre månader nu och ingen riktig hjälp eller riktigt tillfrisknande ännu.
Obalans, Otur, Orättvisa, Oro…

Idag mår jag bättre än jag gjorde igår, eller har i alla fall gjort fram till nu.
Det går ju åt rätt håll om man ser det så. Samtidigt är det precis såhär det ser ut. Ena dagen totalt förstörd med smärta och trötthet, andra dagen pigg och feberfri. Hormoner.

Vi påminner varandra, Johan och jag, om hur otroligt mycket vi har att se fram emot. Det känns bättre direkt, och vi hjälper varandra.
Jag har inte kunnat träna eller leva som jag brukar på tre månader.
Jag ser fram emot så mycket. Det kan ibland slå mig att jag inte vet om jag kommer att orka när datumen kommer närmare, men jag hoppas.
Kommer jag att ha blivit opererad och hunnit läka innan vi åker till Phoenix?
Vad händer annars?

Något som slagit mig mitt i detta är hur kul vi har, varje dag. Det går inte en dag utan att jag skrattar, och det trots att jag knappt träffar någon annan än Johan.
Man blir så isolerad av att inte orka med sin varda och sitt vanliga sociala liv.

Jag kan bli ledsen så att tårarna rinner när jag tänker på hur uppenbart det är att jag hade varit fullkomligt ensam utan Johan. Ingen hälsar ju på mig. Det är vi som får förflytta oss, och det kostar mig mycket energi. Jag ber inte någon att komma och umgås med mig. Jag har nästan valt ensamhet för att jag har trott varje dag i månaders tid att jag ska “må bra imorgon”.

Jag har klarat av det viktiga fram till nu och jag fortsätter. Livet är mitt att leva och jag lever det hellre såhär. En dag kommer jag att konstatera att jag är frisk på riktigt. Resa mig och känna att jag orkar, att inget gör ont och att alla bitar är på plats.

Det händer att jag får förslag från vänner på vad det är jag lider av. Jag är så rörd av att vänner jag knappt träffar (för det är de som hör av sig), noterar att jag inte är aktiv.
Jag har verkligen tagit till mig av tipsen och förslagen. Jag är tvungen att lita på sjukvården som har mer records på detta än vad jag vill gå ut med. Det finns detaljer som egentligen inte måste betyda att något av de förslag jag fått från mina vänner egentligen måste vara felaktiga.
Vi får se…
Utmattningssyndrom? (Feber?)
Candida (Cykliskt?)
Överträning? (Utan träning?)

Ja… Hormonellt är det, det är som att trampa vatten, men vattnet är varmt och Johan ger mig allt jag behöver. Vi ska dra upp mig när vi vet hur!

Idag vaknade jag som en sol… nu är det ner som en pannkaka som gäller, men det blir bättre. Att det finns andra som lider mer än mig gör mig inte gladare. Jag lider redan med dem och har redan den infallsvinkeln, men var och en drabbas inom ramen av sin egen existens. Detta är inte en tia på min smärtskala, men det är väl en åtta på skalan om man räknar in fler parametrar än fysisk smärta.
Det bör rimligtvis bara bli bättre!



Inköpslista!

Dagar och sånt Posted on Wed, March 09, 2016 13:12:40

Dagens inköpslista! Ikväll ska jag laga köttgryta med potatismos, det är en av mina favoriträtter att laga och jag tror att det är en av Johans favoriträtter att äta, även om det är något han säger om det mesta jag slänger ihop 😉Det här är den förra köttgrytan jag lagade, i den hade jag allt möjligt, högrev, blandade grönsaker, sidfläsk, äpplen, rödlök, rosépeppar och lite av varje. Jag använder aldrig recept när jag lagar mat, därför kan jag inte alltid göra om en rätt två gånger, men det blir något nytt varje dag istället!



Fredag

Dagar och sånt Posted on Fri, February 05, 2016 15:37:24

Jag har verkligen en riktigt seg dag idag. Eller? Jag har varit hemma och gjort “absolut ingenting” hela dagen och det är extremt ovanligt i mitt liv.
Det är konstigt det där, att ena dagen önskar man sig för allt i världen en liten paus, för att få andas och glo lite, men när det sedan dyker upp en dag då man inte har något speciellt planerat blir det rätt meningslöst att sitta och glo.

Jag vet att en dag som den här, då jag “inte får något vettigt gjort alls”, är bra för mig. Det är nästan så att jag planerat för att klämma in den här känslan mitt i allt, för att den behövs.

Visst, på min skala är en sån här dag händelselös, men jag har trots allt tagit två promenader med hundarna, marinerat kött, pratat i telefon med två personer, duschat, gjort nya cornrows och skött om katterna, tömt kattlådan, burit ut soporna, tömt diskmaskinen, fyllt på diskmaskinen, spillt ut kaffe, tvättat kläder, torkat golvet, en stol och köksbordet… Och så har jag jobbat någon timme hemifrån. På min skala en dag då jag gjort absolut ingenting.

Min stilla undran… Hur orkar jag med alla de andra dagarna när det är en dag varannan månad som ser ut som den här?
Jag bara orkar. Jag tänker inte på det. Ibland händer det att jag önskar mig en liten paus, så att jag får sitta och glo.



Tillbaka till overkligheten!

Dagar och sånt Posted on Tue, January 26, 2016 13:53:21

Idag är jag tillbaka i Eskilstuna efter att ha varit borta länge. Jag har varit sjuk och hade hög feber i över en vecka, så jag rörde mig inte mycket under de senaste veckorna. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan av att vara tillbaka i Eskilstuna. Jag är inte hemma här och i tanken började jag flytta härifrån redan för ett år sedan, eller kanske flera. Jag vet ju vart jag ska, men nu måste jag bida min tid. Livet kommer aldrig att rusa ifrån mig, och jag kommer att vara på rätt plats så länge jag inte rusar ifrån livet själv.

Jag är ju inte klar. Jag är bara helt färdig, men klar är jag inte ännu. Det finns en mening med att jag sitter just här just nu, och det klokaste man kan göra med sin tid är att använda den.
Jag längtar efter Johan så att det gör ont i hjärtat men snart får jag träffa honom igen, och jag har tid.



Kärlek och feber

Dagar och sånt Posted on Sat, January 16, 2016 16:37:35

Feberyran när den är som bäst?

Min feber har pendlat som en jojo mellan 38 och 39,4 (eller högre? Minns inte?) de senaste dagarna och min tålmodiga man har verkligen gjort så otroligt mycket för
mig!
Han kokar te, sitter 8 timmar på akuten så att jag kan få dropp, han fixar och donar, bäddar om sängen och pysslar om mig. Aldrig har jag känt den genuina omtanken från en partner förr. Aldrig på det osjälviska sättet. Förlåt, ni som
kan ta åt er (och det finns ett undantag från back in the days), men det här är så som det känns.

Älskade Johan! Min underbara! Jag skulle göra vad som helst för dig!

Johan får mig att känna ett sånt lugn i själen. Det är
bara rätt. Inga problem!



Vakttornet

Dagar och sånt Posted on Tue, January 12, 2016 01:57:02

Idag vaknade jag en halvtimme innan jag förväntades vara en kvarts promenad hemifrån. Jag försover mig ungefär en gång om året, så det är inget jag ska skämmas över, och jag har så pass oklanderlig disciplin på mig själv att jag då det händer kastar mig upp ur sängen och häver mig iväg så att jag allting till trots kan spankulera in i min rätta tidsram utan att någon annan märkt av att jag varit utanför den.
Utan kaffe och utan frukost klarade jag av mitt möte för att sedan sätta fräs hemåt. Så snart kaffebryggaren muttrat färdigt knackade det på dörren.
Oväntat besök! Det som jag älskar!
Just idag också! Och kaffet blev just klart!

Nu hör det till saken att kaffet var mitt och fortfarande odrucket. Dessutom har jag monterat ner min ringklocka på dörren för att jag avskyr oväntat besök.

Jag öppnade trots allt dörren för att mötas av två små neurotiska damer i kjolar som slutar, ni vet, inte vid knäna men inte heller vid fötterna utan exakt på millimetern mitt emellan.

Jehovas vittnen!

Samtalet blev kort. De frågade om jag hade en bibel. Jodå, det hade jag.
De frågade om jag läste min bibel. Jodå, visst gjorde jag det.
Jag tog tacksamt emot mitt exemplar av vakttornet och försökte se så pass frälst ut att de trodde att jag var räddad. Allt jag ville var ju att få dricka mitt kaffe. Det fick vara värt en skenhelig uppsyn och en vit lögn om min bibel.

Mina gäster vände sedan på sina cirka fyra centimeter höga klackar och malde vidare.
Jag tog en klunk av mitt kallnande kaffe och läste de nästan kusliga orden på framsidan av mitt exemplar av vakttornet.

“Ärlighet, varar den längst?”



En dag av strid!

Dagar och sånt Posted on Tue, December 15, 2015 22:31:10

Jag har just lagt mig i sängen efter en varm dusch. Jag är
helt slut! Jag har använt upp all energi och lite till, men samtidigt är jag utmattad på ett tillfredsställande sätt.
Jag har använt min energi på rätt sätt. Öst kärlek över de som uppskattat och tagit emot den. När man gör det kostar det ingenting.
Nu ska jag sova och jag är värd positiva drömmar!



Att be om ursäkt

Dagar och sånt Posted on Wed, December 09, 2015 23:22:37

Jag blir ibland tillsagd. Jag säger det för ofta, “jag är ledsen att…”
Egentligen är ordet bättre på engelska. Det är nog så att jag tänker på engelska ibland när jag pratar svenska. I am sorry! Det är inte samma sak som att be om ursäkt, men för mig är det det. Det är något bland det vackraste jag vet. För mig betyder det “jag ser dig! Jag hör dig! Jag bryr mig! Jag är ledsen att det blev fel och jag har en del i detta och vill att du ska veta att jag är ledsen för det.”
Det hör hemma i alla relationer. Det ska inte missbrukas vilket lätt händer om man som jag är konflikträdd och har lite dåligt självförtroende i perioder, men jag kommer alltid att ha stor respekt för orden. Förlåt! Jag är ledsen! Det blev fel!
Det krävs mod, ärlighet, insikt och kärlek för att uttala det.
Jag mår inte bra förrän jag fått visa de här känslorna när en situation blivit fel.



Det brinner!

Dagar och sånt Posted on Fri, November 27, 2015 00:16:09

Det brinner för min själ! De tända ljusen som fladdrar och får mitt sovrum att dofta som hemma, fast hos någon annan. Som får väggarna att röra sig som naturen. Jag tände ljus för mig. Min kropp har landat mjukt under ett täcke med rosa fåglar på, och den gör inte ont. Den vet att den är stark och den mår bra av det liv jag ger den. Jag tänker ibland på ensamheten.
Man kan vara ensam trots att man är omgiven av andra människor, men har ni tänkt på att man kan vara just i det sällskap man behöver mest även när ingen i hela världen finns inom räckhåll.
Ensamhet. Ordet betyder att man är en.
Det låter negativt. Varför?
Det finns ett positivt laddat ord som kan ersätta ordet ensamhet. Jag avskyr det.
Istället för att säga “idag är jag ensam”
så anses det mer lämpligt att säga “idag har jag egentid!” om man nu känner att man vill berätta för någon om sin självständighet och därmed involvera någon annan i fenomenet. Ja, som jag gör nu.
Men jag är ensam.
Jag har ingen exklussiv egentid.
All min tid är min.
Vem äger din tid när du inte avnjuter din egentid?

Det brinner och jag är ensam! Äger all min tid!



Andas!

Dagar och sånt Posted on Sat, November 21, 2015 23:44:24

Jag må vara lite kantstött och jag ser en väg framför mig som inte kommer att vara konstant lättframkomlig. Jag har aldrig haft det så och jag är medveten om att jag inte gör livet lätt för mig alltid, men jag hade inte bytt mitt liv mot något. Jag kan vara så in i helvete stark när jag är stark, och det är därför jag måste dra i nödbromsen ibland.



En dag!

Dagar och sånt Posted on Mon, November 16, 2015 22:59:35

Jag har inte ställt så höga krav på den här dagen. Kanske är det därför den har känts så bra?
Om jag bara fortsätter så, utan att alls filosofera över det. Om jag låter det vara, kanske att känslan kan bestå?



Next »