Jag planerade att laga mexikanskt till middag. Jag är inte på något vis någon halvfabrikatsmänniska, därför lagar jag allt från grunden med så bra råvaror som möjligt, det kanske tar lite längre tid, men de som tror att det är billigare med halvfabrikat än med ekologiska råvaror letar på fel ställen och gör dåliga kalkyler.
Vi var på ICA Maxi, kungens kurva, och handlade. Där jobbade just denna dag en spetig liten dam med djupa rynkor i pannan. Hon gör inga kalkyler. Hon maler sig genom sitt liv, och även efter att hon stängt dörren om sig hemma på fredagkvällen och plockat fram sina artificiellt framställda produkter för en svennifierad tacokväll hör hon det pipande ljudet från kassan på ICA där hon jobbat de senaste trettio åren. Ljudet har fastnat där. Det påminner om att en ny arbetsvecka snart är i antågande.

Allt jämnar ut sig. Vissa grönsaker är dyra att odla utan bekämpningsmedel, för de är extra känsliga för angrepp och därmed blir svinnet större för lantbrukaren, då betalar man lite mer för just den varan, men det kompenserar man sedan genom att använda riktiga kryddor, till mexikansk mat exempelvis färsk chilifrukt, spiskummin, kanel, ingefära, paprika och färsk vitlök. En färdig kryddmix för skandinavisk tacomys innehåller inte bara 70% salt och 50% socker utan maxar också sin imploderade procentsats med gifter som framställts i labb och som gör att vi vill fortsätta äta svennifierad taco varje helg tills vi dör i tarmcancer samma dag som vi nått pensionsålder. Ekorrehjulet, ni vet! Vi äter maten, maten äter oss.

“Ser du gangsterkillarna på savannen i skärholmen, Zimba? När vi dör blir våra kroppar till gräs, och gangsterkillarna röker gräset. Så hänger allt ihop, i LIVETS STORA CIRKEL!”

Nåväl, åter till vår lilla skrumpna kvinna på ICA Maxi! Hon är mamma till någon av ovan nämnda gangsterkillar, en av de ljushylta som bryter lite mer än de svartmuskiga men lite farligare varianterna. En sån som röker lite mer av gräset och gör än sämre kalkyler än sin mor.
Mamman var det ja! Morssan! Hon sitter vid sin post och låter vara för vara passera, sömngångaraktigt. Ett pip per vara. Som det alltid varit.
Plötsligt stannar hon bandet, lägger ett tvåpack ekologisk paprika på hyllan under den nötta kassatelefonen. Jag tittar på displayen som visar en koncis beskrivning samt pris på varje vara som passerar. Med luren mot örat knappar vår morssa på sitt tangentbord som finns där utan att vi ser det, och jag ser att hon plockar bort mina paprikor från notan.
“Jag har en kund här med paprika” …. ” Ja, det är Ekologisk paprikamix” … “Jaha, ja, det är två paprikor i förpackningen”….. “Okej, jag förstår, tack i alla fall”….
Morssan i kassan har än djupare veck i pannan. Hon tittar på mig. Hon slår ut med händerna och ger min en blick som säger “Tyvärr, det finns inget jag kan göra”.
Hon säger dock “Ja, Tjugonioochnittio” med en skam i rösten som hos den som precis råkat ramma din Porsche med sin Saab turbo.
Jag funderar. Kände hon att 29:90 var orimligt dyrt för två ekologiska paprikor? Jo, det kanske det var, men jag frågade inte.

Lilla mamma! Morssan! Du har ett hjärta av guld och du är tapper, men du har större problem än att jag väljer dyra grönsaker till min mexikanska anrättning.
Släpp det för din egen skull. Din son kanske snart ruinerar DIG. Ta dig tid till dig själv, morssan! Sträck på dig! Glöm streckkoderna en stund och släng ut sonen din! Gör dig en kopp te och ta hand om dig.
Det är okej!
Paprika får kosta 29:90, men enligt Svensk lagstiftning är det förbjudet att röka den typ av gräs som din sparsamt nogräknande son fyller lungorna med och vars aktiva substans gifter sig med natriumglutamaten i hans centrala nervsystem varje fredag.
Andas lilla mamma! Jag klarar mig!
29:90 är okej!
Jag är dig evligt tacksam för ditt engagemang!